Satan, halsen..

Tills nu har inte min hals besvärat mig så mycket. Doktorn hade skärmt upp mig ordentligt innan operationen och sa att jag hade 10 dagar fyllda av smärta och elände framför mig när det var gjort. Det är klart att det var lite omt och så i början, men soppor gick att äta helt utan problem. Annat är det nu... Jag tror att det är något med att sårskorporna håller på att lossna. Han sa att dag 6-7 skulle vara värst, och så är det oxå. Idag är det precis en vecka sen operationen. Jag hade problem att äta redan igår. Idag har jag bara käkat frukost och lunch.. Jag har känt mig ganska matt av diverse brister i kroppen hela dagen, men det blev bättre när jag käkade lunch. Nu är det snart dags för middag, om jag vågar. Det jobbiga är att det enda jag kan äta är soppor, och en sån burk innehåller ynka 300 kcal om man har tur. Dvs, jag borde inte göra annat än att äta soppa hela dagen för att få i mig tillräckligt med mat, men nu äter jag kanske 3 gånger om dagen.. Förhoppningsvis blir det bättre om ett par dagar.

Nog om det dåliga. Jag hade en riktig toppen helg precis. Även om jag inte åkte på kanotresan pga halsen så blev den riktigt bra. På fredagen hade en tjej från Uppsala, Anna, en inflyttningsfest. Det var en riktigt schysst lägenhet hon hade. Mitt på Queen Street nere på stan låg den, och hon betalade lika mycket hyra som jag, som har 20 minuter promenad dit. Större hade hon dessutom. Det var ganska mycket folk som kom dit, säkert 30 pers mot slutet av kvällen. Slutet på min kväll blev dock redan vid 00, eftersom mina smärtstillande tabletter började avta då, och jag hade inga extra med mig. Eftersom man nästan var tvungen att skrika för att göra sig hörd i lägenheten så fick jag ganska ont i halsen efteråt. Jag tror att det typ skaver mot såren när jag pratar. Och mycket pratades det. Tyvärr..

På lördagen hade jag och två tyskar bestämt att vi skulle ta det lugnt på en av stadens biografer. Det var precis som hemma när man gick på bio. Eller, en grej va ganska cool. Dom hade First Class Cinema. Om man pyntade en del mer så fick man sitta i en riktig lyxsalong och kolla på film. Det går bäst att likna vid förstaklasssäten på flygplan. Man kunde även beställa mat och dryck :) Vem går på bio för att käka mat egentligen? Aja, inte jag iaf. Filmen vi såg var iaf Lord of War, men Nicolas Cage i huvudrollen. Det var en ganska rolig film om vapenhandel. På kvällen var vi inbjudna till en fest hemma hos en tysk som heter Patrick. Han bodde i ett fint litet hus tillsammans med 3 andra nya zeeländare, långt från stan. Detta var faktiskt första gången som jag verkligen pratade med nya zeeländare. Lite skumt va? Sanningen är att de flesta utbytesstudenterna håller sig för sig själva, och nya zeeländarna för sig. Undrar om det är samma sak i Sverige? Jag och 4 nya zeeländare satt iaf och pratade hela kvällen. Det var riktigt trevligt, och jag kan rapportera att även nya zeeländare kan vara roliga att umgås med.

Söndagen var helt olik dom andra dagarna. Efter två kvällars pratande hade min hals fått nog. Jag spendearade dagen med att se på tre filmer och att undvika att prata så mycket som möjligt. Det jobbiga med att kolla på film ute i vardagsrummet är att det är en massa annat folk där. Ibland är det bra, och ljudnivån är inte allt för hög, men ibland så hör man nästan inte vad dom säger på tvn. Alternative sitter man bredvid en jobbig tysk som tycker det är extremt roligt att kläcka ur sig, enligt honom, fyndiga och roliga kommentarer om precis allt som händer på skärmen. Tyvärr finns det två såna personer här...



Idag, måndag, så har jag inte gjort mer än vart i skolan ett par timmar. Jo, jag tvättade oxå. Annars har jag mest gått runt och inte gjort något. Jag har två midterm tests och två inluppar som ska in nästa vecka, men jag kommer mig aldrig för att börja. Det är så jobbigt nu när jag inte har någon att plugga med... :( Det har även regnat de två senaste dagarna... Jag har mest suttit på mitt rum och tänkt "nu borde jag verkligen plugga.." men inget har hänt. Nu börjar klockan närma sig 21, så nu är det ju redan kört nästan. Jag har inte ens käkat middag än. Det ska jag nog göra nu.