2006-02-12

Andra försöket...

Ok, idag var första dagen utan penicillin. Jag är fortfarande lite svullen i halsen, men det kunde tydligen vara så enligt herr doktorn. Han sa även att om jag skulle få tillbaka halsbölden så skulle det vara efter 2-3 dagar utan penicillin. Alltså ganska exakt då det är meningen att jag ska åka på min nya resa.

Den nya resan är tänkt att börja 060214 klockan 1645. På alla hjärtans dag, så trevligt. Först åks det till Frankfurt för att njuta av den tyska atmosfären i cirka 3 timmar. Sen bär det av till Singapore för en härlig solosemester på 2.5 dagar. Förhoppningsvis lyckas jag köpa en kamera och lite mer ram till datorn när jag är där. Efter denna bensträckare är det dags att ta sig an Auckland.

Det är först nu jag har börjat förstå att jag verkligen är på väg. Jag känner mig nästan som ett rådjur som står på E4an och bara tittar mot de två starka ljusen som kommer emot det, och fattar inte riktigt vad det är förens det ligger på motorhuven och sprattlar.

Eftersom man bara kan gissa sig till vad som kommer att hända på resan så har jag hållt mig ganska lugn på planeringsfronten. Jag vet när mina plan går och vart jag ska sova när jag kommer fram. Det får räcka för tillfället, andra problem får jag ta tag i på plats. Men egentligen, hur mycket är det som kan inträffa. Hmm, det är iofs en del.. Aja..

All denna extra tid jag har fått i och med att första resan har blivit inställd har jag nyttja ytterst väl. Jag har konsumerat snart 2 säsonger Scrubs, druckit te i massor, skrivit packlistor, härjat runt på KS efter sjukintyg från min läkare, läst visdomsord på baksidan av mjölkpaket (lärt mig hur jag ska ta kontakt med min hemliga kärlek, jag ska gå fram och säga "Hej, du har fin tröja"), skrivit klart mina adresslappar till mitt bagaget samt sorterat in nya mp3låtar i arkivet. Det är mer än vad dom flesta lyckas med under sina liv kan jag avslöja.

Jag har även haft ganska lång tid att sitta och tänka på saker. Idag när jag kom på att jag faktiskt ska åka ganska snart så började jag tänka på allt jag lämnar här i Sverige. Jag vet att jag kommer tillbaks om 10 månader, men det var ett tungt ögonblick att inse det faktiskt... Men nu ska jag inte sitta och deppa ihop bara för att det är sorgligt. Som alla andra säger, "tänk på vad kul du kommer har ha".

Jag är ensam nu... Mina föräldrar åkte till Sälen idag, så jag har hela huset för mig själv. Det innebär att jag kan göra alla dom där sakerna man bara kan göra när man är ensam hemma. Som att duscha med öppen dörr och stereon på max, glida runt i kalsonger en hel dag utan att någon säger något, äta middag vid 2130, lyssna på hög musik ända tills man går och lägger sig och alla andra saker jag inte kommer på nu. Tänk om jag ska dela lägenhet med några personer hela min tid på Nya Zeeland. Då är det alltså sista chansen för mig att göra allt detta nu. Bäst jag sätter fart om jag ska hinna med allt.

Inga kommentarer: