Sydön

Såja, nu har jag äntligen lite tid att skriva. Det har vart kanske mycket här senaste tiden. Igår var det första dagen i skolan, men inte för mig. Eftersom jag skulle lämna in bilen till en mekaniker runt lunch så kändes det som om hela dagen blev skum, så jag skippade mina föreläsningar. Varför springa fram och tillbaka till skolan flera gånger, när man kan sova lite längre istället? Mekanikern sa iaf att bilen är så gott som död, så nu vet jag det säkert iaf. Med lite tur kan jag kanske sälja den i delar på ebay eller nått. Jag har en kompis som vill köpa däcken av mig iaf. Däcken är så gott som nya.. Köpta för 400$ för tre månader sen, så han erbjöd mig 300$. Helt ok tycker jag. Kanske kan sälja honom batteriet oxå? Bara 3 månader det oxå. Nåja, det är lite såna grejer som har hänt på senar tid. Nollningen oxå förstås, de nya internationella studenterna har kommit, så det är en liten nollning för dom, dock inte uppsala-stuk. Det har mest vart utgångar och en massa öl. Jag är ju fadder, så jag måste ju styra upp en del saker..

Men men, det är väl inte skolan som är det roligaste som har hänt mig på senare tid, det är ju resan till sydön som är den stora grejen. Min förra resa var på 6 dagar och vi så halva nordön, och det tog mig typ någon sida att berätta om. Denna resa var 14 dagar och jag såg typ 10 ggr så mycket :) jag kan nog inte vara lika utförlig denna gång..

Ok, vi började resan den 27/6-06, en tisdag, och flög till Christchurch. Där gjorde vi inte så mycker mer än att hämta vår husbil och började köra. De som var med på resan var jag, Martin och Jonas från tyskland, Rebecca och John från usa och Maxine från england. Husbilen var ganska lyxig och hade kök, tv, 3 dubbelsängar, toalett och dusch. Badrummet användes dock aldrig, eftersom man skulle vara tvungen att göra rent tanken efter sig.. Den första dagen användes mest till att köra till Mount Cook, där vi sov.



På onsdagsmorgonen vaknade vi upp vid foten av Mount Cook och vi började vår vandring strax efter frukost. Det var ganska schysst att knata omkring i snön och se alla bergen. Våra två amerikaner var båda från kalifornien och hade nästan aldrig sett snö förut, så de testade alla klassiska saker som snöänglar, snöbollar osv. Vi besökte två utkikspunkter på spåret vi gick. Efter kanske 4 timmar kom vi fram till den sista. Det var riktigt vacker att se Mount Cook resa sig långt där borta. Efter att ha stått och häpnat ett par minuter så märkte vi att solen var på väg ner bakom bergen, så vi började gå tillbaks mot bilen. Det var nog inte så mycket mer som hände den dagen. Inte som man kan säga med ord iaf, ni får kolla bland bilderna istället. På kvällen körde vi söder ut mot Dunedin. Som vanligt tog det ett bra tag att köra dit, så vi anlände som vanligt vid campingen sent på kvällen.



När vi vaknade i Dunedin tog vi oss ner på stan ganska fort. Det visade sig vara en riktigt trevlig stad, och alla i affärerna och på gatan var mycket trevliga och öppna. Satan, jag åkte till fel stad.. Eller, det är ju inte mitt fel, jag sökte faktiskt Dunedin i första hand, men det var elaka Cecilia på internationella kansliet som gav mig Auckland istället.. Aja..



Vi gled mest omkring och shoppade den dagen. Sent på eftermiddagen började vi köra mot Manapouri. Det visade sig vara riktigt långt mellan dessa städer. Mer eller mindre östkust till västkust på det bredaste stället på sydön.. Vi stannade dock på en camping i mitten, så vi körde bara 6-7 timmar den kvällen. Det var en ganska schysst gratiscamping precis vid en sjö, så det va helt ok. Vi var de enda som campade där den kvällen, så det var riktigt tyst och riktigt mörkt.



På fredagen fortsatte vi köra mot Manapouri och kom dit strax innan lunch. Manapouri är en mycket liten by, så det fanns inte så mycket att göra där. Vi åkte till den lokala campingen och parkerade vår husbil för att se hyra ett par roddbåtar. Med båtarna rodde vi över en flod och började vandra på ett av spåren där. Det var markerat som Medium Hard i DOC:s spårkarta.. Helt sjukt va det :)



Antagligen var det lite jobbigare eftersom vi gick spåret åt fel håll, vi var tvungna att ta oss till utkikspunkten innan solen började gå ner. Typ hela tredjedelen av spåret gick nästan rakt upp.

Det var en fin lövskogsbeklädd kulle vi skulle ta oss upp för. På många ställen var vi tvungna att hålla i med händerna när vi krälade/gick upp för kullen. Efter ca 1-2 timmar kom vi upp. Vägen ner var ganska lugn. Det var inte alls lika brant lutning på andra sidan kullen, så vi kunde gå ganska normalt på de flesta ställena.



Efter dagens äventyr tog vi oss tillbaka till campingen och fixade lite middag, tog en lååååång dusch och sov. Tyvärr är en del camping ägare cp och tror att man duschar kortare tid om de installerar en massa manicker i duscharna. Denna camping hade en knapp på väggen utanför varje dusch. När man tryckte på den fick man varmvatten i 7 minuter. Elaka som de är stängde knappen bara av varmvattnet, inte kallvattnet... I protest mot detta så tog jag och Jonas highscore i dusch. Vi turades om att gå ut och trycka på bådas knappar 4 gånger, så 35 minter blev det. Hehe, hela golvet var täckt av ett 3-4 cm lager vatten, eftersom stollarna inte hade något avlopp i duschrummet. Jag tror att det var tänkt att allt vatten från alla duschar skulle rinna ner i ett litet hål i ett hörn i på andra sidan rummet. Helt sjukt.

Det första vi gjorde på lördagen var att åka till en annan liten by i närheten och ta en båttur till Doubtful Sound. Den gick på 140$, men det var lätt värt det. Först åktes det båt till ett stort vattenkraftverk som var byggt under ett berg. Det enda man kunde se ovan jord var ett par kraftledningar som gick genom skogen, samt insuget för vattnet.



Insuget var placerat i botten av en stor, elak betongbyggnad som såg ut som ett ställe där riktigt elaka skurkar bodde i amerikanska actionfilmer från 70-talet. Efter en snabb rundtur i kraftverker åkte vi vidare med en buss till nästa fjord, Doubtful Sound. (sound = fjord) Det väntade en ny båt som tog oss ända ut till havet. Omgivningen på vägen ut dit var riktigt schysst. Höga berg med en massa skog på överallt. Kolla bildera så ser ni.



Det finns inte så mycket mer att beskriva. Vi satt på den båten och åkte runt hela dagen, och det var alltid något ballt att kolla på. Vid ett tillfälle kom det en massa delfiner och simmade runt båten :) När vi kom tillbaks till campingen började vi köra mot Milford Sound. När vi kom fram dit sov vi på den enda campingen de hade, som var riktigt dyr och ganska kass. Strömmen stängdes av vid 2300 tex. Så vi betalade dubbelt pris för att få stå på en plats utan ström.



Milford visade sig vara en riktig turistfälla. Visst, det var en hel del schyssta berg, men överallt var det bussar och små affärer med onödiga småsaker som ingen egentligen vill ha. Vi var bara där i en timme eller så, sen åkte vi söder ut igen. På vägen till Queenstown stannade vi och vandrade lite. Det var en kass dag att vandra på eftersom det började blåsa ganska bra och regna av bara helvete. När vi närmade oss toppen efter 1.5h blev det nästan lite snöblandat regn, så det gjorde riktigt ont i ansiktet när vinden piskade regn/is på en. På toppen fanns det en Alpine Nature Walk som vi gick på. Det tog kanske 15 minuter att knata runt där. Man såg inte så mycket eftersom det var snö på det mesta. Alla var ganska blöta och kalla, så vi tog oss ner ganska fort. Efter det fortsatta vi mot Queenstown och kom fram dit sent på kvällen.



Queenstown var en riktig håla.. Åk inte dit.. Tänker att ni tar alla japanska turister, alla rikemansbarn från hela världen och en lokalbefolkning som mer än gärna tar ut hutlösa priser för allt de kan komma på.. Då har du Queenstown i ett nötskal. Tyvärr stannade vi där i två dagar, eftersom John hade bokat in ett bungejump den andra dagen. Det var riktigt vacker läge på staden. Det upptäckte vi verkligen när vi åkte upp till toppen av en kulle precis intill staden. De hade byggt en linbana upp dit, som de ville ha 150 kr för att åka upp i. Eftersom det var en riktigt brant och hög kulle så fanns det inte så mykcet alternativ.



Uppe på toppen hade de en lite gocartbana som det ingick en åktur på. På tisdagseftermiddagen fortsatte vi köra norrut för att ta oss till Franz Joseph glaciären. Vi kom kanske lite mer än halvvägs dit innan vi stannade på en camping för natten.

På onsdagen körde vi den sista biten till glaciären. Där bokade vi in en glaciärvandring som vi gjorde på eftermiddagen. Det var en guidad tur med en jeppe från scottland som guide. Det hela var en familjetur, så allt gick MYCKET långsamt och guiden försökte göra allt så spännande och försökte få det verka farligt.. Det var en ganska kass tur, men det var ju schysst att klättra runt på glaciären. På kvällen åt vi stora mängder pizza på den lokala krogen och sen körde vi vidare norrut. När vi kom fram till Pancake Rocks stannade vi för natten.



Jag tror att vi var de första som var uppe och kollade på stenarna den dagen. Eftersom det är vinter här så är det inte så mycket folk som reser runt nu. Det var riktigt skönt att vara ensam där. Inget folk som kan stå ivägen för en, inga jobbiga ungar som springer runt och jävlas osv.. Efter ett gäng foton och så åkte vi vidare mot Able Tasman, en nationalpark på den norra spetsen av sydön.



Vi vaknade upp på en camping strax innan soluppgången. Vi körde den sista biten till Farewell Spit som är en långsmal landtunga som utgör den nordligaste punkten på sydön. Hela halvön är ett fågelresarvat, så man kan inte ta sin bil dit. Efter en trevlig frukost i solen på ett par parkbänker började vi gå.



Det var lågvatten, så den långgrunda standen var ca 800-900 meter längre än vad den brukar vara. Vi knatade runt i sanden och tog oss ut till fågelresarvatet. Det var ett av de coolaste landskapen jag har vart i. Från gröna kullar och lerig mark så kom vi in i en öken. Det var som en jättegigantiskt sandstrand överallt. Stora sandyner och lite gult gräs på ett fåtal ställen. När vi blickade ut över landskapet så kunde det utan problem kunna ha vart någonstans i norra afrika. Det fanns till och med en liten oas på ett ställe :) Vi upptäckte dock ganska fort att det även fanns kvicksand titt som tätt. Efter någon timmes lekade och hoppande i sanden började vi gå in mot land igen.



Eftersom det var så platt överallt började det blåsa ganska bra. När det blåser på sandstränder så gör det ont... Vi fick alla en fin peeling på våra ben kan jag säga. Efter någon timmes barfota vandring i sanden kom vi till de gröna kullarna igen. Vi gick riktigt mycket den dagen tror jag. Säkert 10-15 km. När vi kom tillbaks till bilen körde vi vidare öster ut. Vi stannade i någon stad på vägen för natten.



På lördagsmorgonen gick vi och hyrde ett par havskajaker över dagen. Det var ganska kul, men jobbigt, att padda runt. Vi åkte ut till ett par små öar som låg strax utanför staden och lite så. Efter ett antal jobbiga timmar kom vi tillbaks till hamnen igen. Det hände inte så mycket mer den dagen..



Nästa dag åkte vi till Kaikora ocb vandrade. Det var det bästa stället på resan tror jag. Det var en helt perfekt dag, solsken, lite disigt. Det var stora gröna kullar och en imponerande stenig kustlinje. Riktigt sagan om ringer på vissa stället :)



Det fanns gott om djur där. Säl, ko, får och en massa fåglar. Jag lyckades mata en ko och sitta bredvid en säl. Tyvärr var sälarna ganska aggro och försökte bita en om man kom närmre än 2 meter.. Tjocka och lata var dom, de låg bara och solade/sov hela dagarna. Efter en heldag där tog vi oss till bilen igen och körde till Christchurch. När vi letade efter en camping i utkanten råkade vi köra in på en kristen camping. Ingen utom jag ville att vi skulle sova där.. Tråkisar.. Vi hittade iaf en 'normal' camping tillslut som vi stannade på.



Eftersom mitt plan till Auckland avgick vid 10 gick vi upp ganska tidigt på måndagen. Vi skippade frukosten och satsade på att komma före alla bilköerna istället. Det visade sig gå ganska bra att köra, så jag hade gott om tid på flygplatsen. De andra åkte vidare och åkte skidor den sista dagen de var där.

Så.. Det var min resa det.. Riktigt kul var det, och jag har sett så otroligt mycket mer av nz nu :) Den senaste tiden här i Auckland har gått till att dona med bilen, ta hand om de nya internationella studenterna, dricka öl, gå på diverse fester osv. Oj, nu har jag lektion om ett tag, och jag måste få i mig lite sushi innan dess..